Walter Bruce Willis, född Willison 19 mars 1955 i Idar-Oberstein, Rheinland-Pfalz, Tyskland, är en pensionerad amerikansk skådespelare och sångare. Han fick sitt genombrott i TV-serien Par i brott (1985–1989) och blev med sitt porträtt som John McClane i actionfilmen Die Hard (1988) en internationell actionstjärna. Han var banbrytande inom actiongenrén genom att inte vara den typiska muskelknutten. Han gjorde fyra uppföljare till filmen och även kritikerrosade roller i Pulp Fiction (1994), De 12 apornas armé (1995), Sjätte sinnet (1999), Unbreakable (2000) och Moonrise Kingdom (2012). Under sina sista år i karriären medverkade han i flera lågbudgetfilmer. Efter att ha blivit diagnostiserad med frontallobsdemens gick Willis i pension 2022.
Biografi
Uppväxt Bruce Willis föddes på en militärbas i Idar-Oberstein i dåvarande Västtyskland. Hans mor, Marlene var tyska från Kassel. Hans far, David Willis var amerikansk soldat. Han har en yngre syster, Florence och två yngre bröder, Robert (död 2001) och David. När hans far muckade från militären 1957 flyttade familjen till Carneys Point i New Jersey. Hans far tog där arbete som svetsare och hans mor arbetade på en bank. Willis växte upp med stamning, men när han började ta dramalektioner i gymnasiet märkte han att uppträdande och skådespelande minskade hans talstörning. I skolan fick han smeknamnet "Buck-Buck". Han avlade examen 1973.
Willis arbetade efter gymnasiet som säkerhetsvakt på ett kärnkraftverk i Salem County. Han transporterade sedan arbetare för kemiföretaget Dupont i Deepwater. Han arbetade också kort som privatdetektiv innan han började studera drama på Montclair State University där han medverkade i en uppsättning av Katt på hett plåttak. Han hoppade av skolan 1977 och flyttade till New York för att bli skådespelare. Där arbetade han som bartender på kända ställen som Kamikaze, Cafe Central och Chelsea Central. Enligt skådespelarna John Goodman och Linda Fiorentino var Willis en erkänd bartender. Han bodde i området Hell's Kitchen.
Tidig karriär med genombrotten Par i brott och Die Hard Willis första filmroll var som statist i filmen Mannen med ishackan (1980). Han syntes också i ett avsnitt av Miami Vice (1984) och Skymningszonen (1985) innan han fick huvudrollen som David Addison Jr. i TV-serien Par i brott. Han fick rollen i konkurrens med över 3000 andra sökanden och spelade mot Cybill Shepherd. Rollen etablerade Willis som en komediskådespelare och blev hans genombrott. Under seriens fem säsonger blev han nominerad till flera priser varav han vann både en Emmy och en Golden Globe 1987. Under seriens storhetstid blev han ansiktet utåt för spritföretaget Seagram; en kampanj som gav honom mellan 5 och 7 miljoner dollar under två år. Han förnyade inte avtalet när han slutade dricka alkohol 1988. Willis medverkade 1987 i sin första huvudroll på film i den romantiska komedin Blind Date, regisserad av Blake Edwards. Han medverkade tillsammans med Kim Basinger och trots alla sågningar blev den en finansiell succé. Edwards anställde Willis även i sin nästa film Sunset (1988) som även den blev sågad, men denna gång även ett finansiellt misslyckande.
Willis fick sedan sitt stora genombrott som polisen John McClane i actionfilmen Die Hard (1988). Rollen var till en början erbjuden till flera andra och stereotypa actionstjärnor som Sylvester Stallone, Clint Eastwood, Harrison Ford, Burt Reynolds, Mel Gibson, Don Johnson, Richard Dean Anderson, Paul Newman, James Caan, och Al Pacino. Arnold Schwarzenegger hade kommit långt i förhandlingarna innan även han avböjde för att satsa mer på komedi. När rollen väl erbjöds Willis var han tvungen att tacka nej på grund av sitt kontrakt med Par i brott, men när Cybill Shepherd blev gravid sköts produktionen upp i elva veckor vilket lämnade en lucka för honom att medverka i filmen. Filmen förutspåddes att bli en flopp då Willis som TV-stjärna och komiker inte ansågs passa i rollen. Det blev också kontroversiellt att Willis fick 5 miljoner dollar i lön vilket vid tidpunkten var samma lön som etablerade stora stjärnor som Dustin Hoffman och Robert Redford hade. Filmen blev trots allt en enorm succé och blev årets sjunde mest inkomstbringande film. Filmen blev också ett populärkulturellt fenomen och förändrade synen på actionfilmer och dess stereotypiska muskelknuttar som vanligtvis varit framträdande i genren.
Musikartist och uppföljare Willis hade i slutet av 1980-talet en framgångsrik musikkarriär med de två hitsinglarna "Respect Yourself" och "Under the Boardwalk". Han följde upp låtarna med albumet The Return of Bruno (1987) som också blev en låtsasdokumentär med samma namn. Albumet blev också framgångsrikt. Han släppte under sin karriär fler album, men de nådde inte samma framgångar. Willis följde upp succén med Die Hard med dramat In Country (1989) där han spelade en Vietnamnkrigsveteran. Han agerade sedan rösten åt en bebis i Titta, han snackar! (1989) vilken blev en stor framgång och redan året fick en uppföljare Titta, hon snackar också!. Den fick inte samma framgång som föregångaren och blev brutalt sågad av kritiker. Willis repriserade sin roll som John McClane i uppföljaren Die Hard 2 (1990). Filmen spelade in dubbelt så mycket som sin föregångare och även få bättre recensioner. Tillsammans med sin dåvarande fru Demi Moore som samtidigt var aktuell med filmen Ghost (1990) dominerade de båda filmerna på biograferna med plats 1 och 2. En framgång de var ensamma om fram till de äkta makarna Ryan Reynolds och Blake Lively lyckades med samma sak år 2024. vänster|miniatyr|Bruce Willis på Oscarsgalan 1989. Willis följde upp succén med de brutalt sågade och finansiellt misslyckade filmerna Fåfängans fyrverkeri (1990), Mördande vänskap (1991) Höken är lös (1991) och Billy Bathgate (1991). För Höken är lös blev Willis även nominerad till Sämsta skådespelare på Golden Raspberry Awards. Han fick en succé igen då han medverkade tillsammans med Damon Wayans i Den siste scouten (1991). Även om den till största del fick negativa recensioner har den under senare år fått upprättelse och blivit en kultfilm. Samma öde väntade med komedin Döden klär henne (1992) som också fick negativa recensioner men blev en stor finansiell succé och även den en kultfilm, särskilt inom LGBT-communityt. Även hans nästa film Striking Distance (1993) nådde första platsen på biotoppen men blev brutalt sågad. Han medverkade i de brutalt sågade och finansiellt misslyckade filmerna Snacka om rackartyg (1994) och Color of Night (1994). För båda filmerna nominerades han till Sämsta skådespelare på Golden Raspberry Awards, samma år. Snacka om rackartyg har dessutom blivit utnämnd som en av de värsta filmerna någonsin. Color of Night blev en av de mest hyrda filmerna på videomarknaden. Av herrtidningen Maxim utsågs också Willis sexscen som en av de bästa genom tiderna.
Dramatiska och kritikerrosade roller Willis syntes samma år som några av sina värsta kalkoner även i en av sina mest uppmärksammade roller i Quentin Tarantinos kritikerrosade Pulp Fiction. Filmen blev en oerhörd kritisk och finansiell framgång. Den vann guldpalmen och blev nominerad till sju Oscars däribland Bästa film. Den anses också vara en av tidernas bästa filmer. Den återupplivade John Travoltas filmkarriär och katapulterade både Willis och Samuel L. Jacksons karriärer. Samma år syntes han också i den kritikerrosade Nobody's Fool som även den blev Oscarsnominerad i två kategorier. Han hade sedan huvudrollen i Terry Gilliams kritikerrosade De 12 apornas armé (1995) tillsammans med Brad Pitt. Samma år repriserade han sin roll som John McClane och återförenades med Samuel L. Jackson i Die Hard – Hämningslöst. Den blev en än större succé än sina föregångare och årets mest inkomstbringande film. miniatyr|Bruce Willis 2002. Willis medverkade sedan tillsammans med sin dåvarande fru Moore som röst i den animerade filmen Beavis and Butt-Head Do America (1996). Även den skulle få positiva betyg och bli en stor finansiell framgång. Även hans nästa film blev en finansiell succé, science fiction filmen Det femte elementet (1997) regisserad av Luc Besson. Även om den fick blandade recensioner har den blivit en kultfilm och hamnar ofta på listor bland de bästa science fiction filmerna. Resten av Willis 90-tal bestod i en rad brutalt sågade filmer som Schakalen (1997), Kod Mercury (1998), Belägringen (1998), Breakfast of Champions (1998), Berättelsen om oss (1999) och den nedlagda Broadway Brawler som 1997 avbröts mitt under inspelning. Det är ovanligt att en film med så stor budget avbryts, men då Willis som producent för filmen efter två års produktion plötsligt sparkade en stor del av filmarbetarna blev filmen satt i paus och sedan nedlagd. Willis riskerade att bli stämd på 17,5 miljoner dollar för sina snedsteg som producent och att aldrig mer bli anställd av Disney. Istället ingick han ett avtal att göra tre filmer åt filmbolaget för en lön på 3 miljoner dollar vardera istället för sina sedervanliga 20 miljoner dollar. Den första filmen var Armageddon (1998) som även den blev sågad men årets mest inkomstbringande film. Den andra var Sjätte sinnet (1999) som blev både kritikerrosad och en finansiell framgång. Den blev också bli ett populärkulturellt fenomen.
Fortsatt ojämn karriär Den tredje filmen Willis gjorde för avtalet efter Broadway Brawler var The Kid (2000) som även den var en sågad finansiell framgång. Samma år medverkade han som gästskådespelare i komediserien Vänner, för vilket han belönades med en Emmy för Bästa gästskådespel. Han återförenades samma år med en av seriens huvudrollsinnehavare Matthew Perry i komedin Oss torpeder emellan vilken också blev en sågad framgång. Redan under inspelningen av Sjätte sinnet hade regissören M. Night Shyamalan värvat Willis till huvudrollen som David Dunn i hans nästa film, den ovanliga superhjältefilmen Unbreakable (2000). Filmen fick positiva recensioner och blev en finansiell framgång. Den hamnar också ofta på listor om tidernas bästa superhjältefilm. miniatyr|Bruce Willis i juni 2006. Willis var anlitad för att spela kasinoägaren Terry Benedict i ensemblefilmen Ocean's Eleven (2001) men hoppade av för att spela in ett musikalbum, rollen gick istället till Andy García. I uppföljaren Ocean's Twelve (2004) gjorde han däremot en cameo som sig själv. Däremellan gjorde han en del mediokert mottagna filmer som Bandits (2001), Hart's War (2002), Grand Champion (2002) och Tears of the Sun (2003). Willis medverkade flera gånger som gäst på Late Show with David Letterman. När han den 23 februari 2003 var bokad som gäst, blev han istället vikarie åt Letterman när han var sjuk. År 2004 medverkade han även i uppföljaren Oss torpeder emellan 2 som blev brutalt sågad av kritiker och ett finansiellt misslyckande. Hans medspelare Matthew Perry sade i sina memoarer att det var den filmen som förstörde Perrys karriär. Willis fortsatte få eftertraktade roller (och fortsatta sågade roller) som i den kritikerrosade filmatiseringen av Frank Millers serieroman Sin City (2005) regisserad av Robert Rodriguez, en roll Willis själv anser vara en av sina bästa. Samma år medverkade han även i filmen Gisslan tillsammans med sin äldsta dotter Rumer Willis.