Kungliga Tekniska högskolan (KTH) () är ett statligt svenskt universitet i Stockholm med huvudsaklig inriktning på teknik och naturvetenskap.

KTH är den äldsta och största tekniska högskolan i Sverige och var 2024 det nordiska universitet som stod högst på QS Universitetsvärldsrankning.

KTH bedriver utbildning av framför allt civilingenjörer, högskoleingenjörer, arkitekter, samhällsplanerare och teknologie doktorer samt har en teknisk och naturvetenskaplig forskning. KTH bedriver även utbildning och forskning i Södertälje, Flemingsberg (Huddinge Sjukhus och Södertörns Högskola), Solna (SciLifeLab) samt Kista (Kista Science City med dess multinationella storföretag). 2023 fattades emellertid beslut om att verksamheten i Kista och Södertälje ska flyttas till huvudcampus och Flemingsberg senast 2027.

KTH:s byggnader på Valhallavägen på Norra Djurgården i Stockholm är byggnadsminnesmärkta och utgör Campus Valhallavägen.

Rektor är sedan 1 december 2022 Anders Söderholm.

Historik miniatyr|upright|Christopher Polhem (1661–1751) grundade 1697 Laboratorium mechanicum som kan ses som KTH:s tidigaste föregångare. Porträtterad 1741 av Johan Henrik Scheffel.

Teknologiska institutet och dess föregångare Dagens KTH grundades 1827 som Teknologiska institutet, vilken hade sina rötter i Mekaniska skolan från 1798. Denna, i sin tur, innehöll den mekaniska modellsamlingen Laboratorium mechanicum, som skapats av "den svenska mekanikens fader" Christopher Polhem 1697 och som periodvis användes för undervisning i praktisk mekanik. Det är från Mekaniska skolans grundande 1798 som man kan påvisa kontinuerlig teknisk undervisning i Sverige.

I Frankrike hade École polytechnique grundats redan 1794, och i början av 1800-talet grundades tekniska högskolor i de flesta andra europeiska länder. Tekniska högskolor bildades bland annat i Prag 1806, i Wien 1815 och i Berlin 1820. Detta ledde till initiativ om att inrätta något motsvarande i Sverige. Riksdagen antog 1823 en skrivelse om att ett teknologiskt institut borde bildas. Genom ett kungligt brev den 18 maj 1825 beslutades att Teknologiska institutet skulle inrättas, och den första lektionen, i matematik, hölls den 6 juni 1827. Vid sitt grundande hade TI två professurer, en i fysik och en i kemi och undervisningen var framför allt inriktad på de mekaniska och kemiska områdena, och huvudsakligen praktiskt inriktad. I Teknologiska institutets stadgar från 1826 angavs institutets syfte "att samla och meddela kunskaper och upplysningar, som äro nödvändiga för att med framgång kunna idka slöjder eller hvad man vanligen kallar handtverk och fabriker" och att undervisningen skulle vara "mera populär och praktisk än strängt vetenskaplig". Verksamheten bedrevs i Modellkammarhuset vid Mäster Samuelsgränd 43 (med senare numrering 67) i Stockholm och den första föreståndaren var överdirektören Gustaf Magnus Schwartz. När Teknologiska institutet startade sin verksamhet 1827 var ett av undervisningsämnena konsten att göra blommor vilket var avsett "åt sådana fruntimmer, hvilka såsom näringsyrke idka denna konst", dock lades ämnet ner efter vårterminen 1828.

miniatyr|upright|vänster|Gustaf Magnus Schwartz (1783–1858) var initiativtagare till bildandet av Teknologiska institutet, och var 1825–1845 dess förste föreståndare.De första årens verksamhet vid TI föll dock inte så väl ut. Det fanns inga bestämmelser om varken minimiålder eller förkunskaper för eleverna. Undervisningen bedrevs på mycket elementär nivå och huvudsakligen med ren hantverksinriktning. Avvägningen mellan denna praktiska inriktning och en mer teoretisk och vetenskaplig inriktning debatterades flitigt. Institutets ordförande Gabriel Poppius och delar av direktionen drev en linje mot en mer akademisk och vetenskaplig inriktning.Gustaf Magnus Schwartz, Svenskt biografiskt lexikon, Band 31, sida 678. Under 1832–1833 hävdade dessa att det fanns behov av närmare föreskrifter om institutets målsättning. De föreslog att direktionen skulle utvidgas med en vetenskapsföreträdare samt få ett uppdrag att granska institutets verksamhet. Regeringen tillsatte en granskningskommitté, med bland andra Jacob Berzelius bland ledamöterna och den ville ge vetenskapen en starkare ställning vid institutet. Schwartz ingav en svarsskrift och eftersom han ingick i institutets direktion, medverkade han i institutets svar på kommitténs kritik. Kommitténs arbete ledde inte till några förändringar. Kritiken upphörde dock inte och en ny kommitté tillsattes 1844. Denna gick direkt in på frågan om vad en teknologisk undervisningsanstalt borde vara och lyfte fram att vetenskapen måste ligga till grund för teknologin. Föreståndaren Schwartz tvingades bort, och föreståndaren för Bergsskolan i Falun Joachim Åkerman kallades i slutet av 1845 in som tillförordnad föreståndare för att leda omvandlingen av institutet 1846–1848. Åkerman hade 1827–1839 varit lärare i kemi vid TI.

De nya stadgarna definierade Teknologiska institutet som "en undervisningsanstalt för sådana unge män, som egna sig åt något industriellt lefnadsyrke, för hvars rätta utöfning naturkännedom och i synnerhet kemisk- och mekanisk-tekniska kunskaper äro behöfliga", samtidigt som ett inträdesprov och en minimiålder om 16 år infördes. Sannolikt är det därför först från 1846 som man kan betrakta TI som en teknisk högskola och anordnare av ingenjörsutbildning i mer egentlig mening. 1851 förlängdes också utbildningen från två till tre år, men eftersom TI inte hade möjlighet att utöka antalet elever togs under en period nya elever bara in två år av tre. Professurerna var nu tre: matematik och mekanik, mekanisk teknologi samt allmän kemi och kemisk teknologi. (Fysikprofessuren drogs således in och omvandlades till två professurer med mekanisk anknytning. En professur i allmän och tillämpad fysik återinrättades dock 1858.)

Under 1850-talet upplevde Sverige ekonomiska framsteg, och byggandet av järnvägar och telegraflinjer ledde till ett ökat behov av ingenjörer. Teknologiska institutet fick därför kraftigt ökade anslag 1858, och utökade undervisningen med mineralogi och byggnadstekniska ämnen: väg- och vattenbyggnadskonst och allmän byggnadskonst. 1863 kunde TI också flytta in i nya lokaler i Vasastaden på adress Drottninggatan 91–95. Stockholms Högskola kom flera decennier senare att flytta in i lokaler i närheten, på Kungstensgatan 45.

I stadgarna från 1867 angavs för första gången i Teknologiska institutets stadgar att institutet skulle meddela "erforderlig vetenskaplig bildning" till dem som ville ägna sig åt ett praktiskt levnadsyrke, och grundläggande kunskaper i fysik och kemi blev nu en del av inträdeskraven.

År 1869 införlivades den tidigare Bergsskolan i Falun i Teknologiska institutet. Bergsskolan hade startat sin verksamhet redan 1822 med en tvåårig lärokurs på bergsvetenskapens område. Redan 1848 hade Joachim Åkerman, som då både var föreståndare för Bergsskolan och tillförordnad föreståndare för Teknologiska institutet föreslagit att de skulle slås samman, men Brukssocieteten hade förhindrat detta. TI hade nu fyra fackskolor med treårig lärokurs: Maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi (M) Kemisk teknologi (K) Bergsvetenskap (B), med tre olika bildningslinjer för Bergsmekaniker (som ägnade sig åt det maskineri som krävdes för gruvdriften) Hyttingenjörer (med dagens språkbruk metallurger) Gruvingenjörer (med dagens språkbruk geotekniker med inriktning bergmekanik, eller kort bergmekaniker) Väg- och vattenbyggnadskonst (V)

År 1871 tog Teknologiska institutet över den civila ingenjörsundervisning som 1851–1869 bedrivits vid Högre artilleriläroverket i Marieberg (en föregångare till Försvarshögskolan), vilket ledde till utökad undervisning i väg- och vattenbyggnadskonst samt geodesi och topografi (således lantmäteri-relaterade ämnen). De civila eleverna vid det militära artilleriläroverket kallades logiskt nog för civilingenjörer, och det är således här som denna beteckningen på högre utbildade ingenjörer myntades. Detta har ibland lett till missförståndet att hela KTH skulle ha ett ursprung i arméns ingenjörsutbildning, trots att TI startade sin verksamhet 24 år innan Civilingenjörskursen på Marieberg inrättades. Under en övergångsperiod användes civilingenjör som beteckning enbart på väg- och vattenbyggare vid TI/KTH. Det är inte helt klart hur denna beteckning senare kom att utnyttjas för ingenjörer av alla andra inriktningar, med undantag för bergsingenjörer.

Befordring till teknisk högskola

1877 ändrades institutets namn till Tekniska högskolan, senare oftast skrivet Kungliga Tekniska högskolan (KTH), vilket idag är det officiella namnet. Verksamheten utökades också med en fackskola för arkitektur (A). A fick en fyraårig lärokurs, samtidigt som tre av de tidigare fackskolorna förlängde sin utbildning. V förlängdes till en fyraårig lärokurs, medan det för M och B infördes valfrihet mellan tre- och fyraårig lärokurs. Inträdeskraven skärptes ytterligare, och nu krävdes det mogenhetsexamen (studentexamen) från reallinjen ("naturvetenskapligt gymnasium") eller från latinlinjen ("humanistiskt gymnasium") med kompletteringsprövning i matematik, fysik och kemi. Förslag fanns också om att vid detta tillfälle infoga Krigshögskolan, Skogsinstitutet, Farmaceutiska institutet och lantmäteriutbildningen i KTH, men så skedde inte.

Under 1890-talet expanderade åter KTH. 1892 nådde undervisningen vid KTH en storlek på 100 studenter i första årskursen, och från 1899 kunde man ta in 125 studenter per år. Åren

1895–1898 byggdes flera nya laboratorier och 1896 inrättades Tekniska högskolans materialprovningsanstalt med en självständig ställning inom KTH, vilken kom att bli föregångare till den senare Statens Provningsanstalt.

1897 började KTH:s första kvinnliga student Agnes Magnell. Då skolans statuter endast tillät att unga män antogs, kunde Agnes Magnell börja som specialstudent på fackavdelningen för arkitektur först sedan hon beviljas dispens. Hon var syssling till Carl Jacob Magnell, som senare blev KTH:s rektor.miniatyr|R1 var Sveriges första kärnreaktor, som var belägen vid KTH.1901 inrättades en fackskola för elektroteknik (E)Nationalencyklopedien, band 18, uppslagsordet Tekniska högskolan och 1912 inrättades en egen fackskola för skeppsbyggnad (S), som tidigare varit en underavdelning inom M. Vid detta tillfälle fanns således de sju fackskolor (sektioner) – M, K, B, V, A, E, S – som än idag bildar de sju ringarna i emblemet för Tekniska högskolans studentkår. Lärokursen blev också obligatoriskt fyra år för alla fackskolor, med undantag för K, som var treårig med en frivillig fjärde årskurs. 1916 utökades antalet förstaårselever till 150.

Den 17 december 1915 utfärdade Kunglig Majestät bestämmelser om tentamina och examina vid KTH. Vid KTH kunde civilingenjörs-, bergsingenjörs- och arkitektexamen avläggas. I och med detta fick dessa examensbenämningar och titlar ett skydd som de tidigare inte haft.

Nya byggnader vid Valhallavägen mini|Huvudbyggnaden från 1917, sett från korsningen mellan Drottning Kristinas väg och Valhallavägen. miniatyr|Borggården 2005.