miniatyr|stående=1.4|Skolbyggnaden vid Fogelsta. Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad var ett utbildningscentrum grundat av Fogelstadgruppen på godset Fogelstad 1921, det år svenska kvinnor fick rösträtt. Syftet med skolan var att rusta kvinnor för deras nya roll som medborgare efter rösträttens införande genom att ge dem kunskap, mod och självförtroende att delta i samhällslivet. Verksamheten kombinerade teoretiska studier i historia och medborgarkunskap med praktiska övningar, såsom det banbrytande rollspelet om mönsterkommunen "Komtemåtta", samt körsång och rytmik för att engagera både "hjärnan, handen och hjärtat". Kurserna upphörde 1954. Fogelstadförbundet, en sammanslutning av kvinnor som hade gått kurser på Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad, grundades 1925 och upplöstes sommaren 1981 efter det sista årsmötet.
Skolans arv vårdas av den 1995 bildade Kulturföreningen Fogelstad. 2020 köptes Kvinnliga Medborgarskolans skolbyggnad in av Insamlingsstiftelsen Fogelstad. Organisationerna samverkar och bedriver efter renovering av byggnaden verksamhet i skolans anda i lokalerna.
Historik miniatyr|stående|Fogelstadgruppen. Från vänster: Elisabeth Tamm, Ada Nilsson, Kerstin Hesselgren, Honorine Hermelin samt Elin Wägner. I oktober 1921 bjöd ägaren till Fogelstad säteri, Elisabeth Tamm, in fyra andra frisinnade kvinnor tillika vänner; Kerstin Hesselgren, Ada Nilsson, Elin Wägner och Honorine Hermelin till sitt hem för att diskutera idén om ett bildningsprojekt för kvinnor. De fem var allihop medlemmar i Frisinnade kvinnors riksförbund, ett partipolitiskt, radikalt liberalt förbund som tidigare arbetat för kvinnors rösträtt. Förbundet gav även ut en veckotidning, Tidevarvet, för vilken Ada Nilsson var ansvarig utgivare, och i vilken flera av dem ofta skrev. Den främsta initiativtagaren till projektet var Elisabeth Tamm. Tamm hade vid sin första riksdagsdag år 1922 "erfarat en stor besvikelse" och kommit till resultatet att kvinnor måste komma med i samhällsarbetet. Det räckte inte med några enstaka – en stor förändring var tvungen att ske. Kvinnor saknade dock den upplysning som behövdes för detta; därav uppkom tanken på en kvinnlig medborgarskola, vilken skulle ge kvinnor "kunskap och tillfälle att besinna vad de vill[e] inom samhället". Förutom avsaknad av bildning led kvinnor även brist på det självförtroende som behövdes för att med sin fulla kraft kunna träda in i de manligt dominerade fält som exempelvis politiken utgjorde; först behövdes de fritt få utvecklas utan att behöva "bära skammen av att vilja något omöjligt". Enligt rektor Honorine Hermelin skulle skolan vara just en fristad, "ett lufthål i denna värld av isolering bakom skiljande murar – klassmurar, åsiktsmurar och partimurar så att om möjligt där skulle man kunna dra ett djupt fritt andetag endast och allenast i egenskap av människomedborgare”.
Skolan skulle inte vara reserverad för enbart kvinnor som hade det bättre ställt; skolans första prospekt lyder: “Skolan vill samla människor från olika arbetsfält och livsområden, från landsbygd och städer, till gemensamma studier och ömsesidigt utbyte. Den vill söka sambandet mellan hemmet och samhället, mellan den enskilde och det allmänna.” Utöver detta trodde och hoppades Fogelstadgruppen att samhället skulle förändrats till det bättre om kvinnorna fick vara med och påverka det. En kursdeltagare beskriver att det “fanns i atmosfären, särskilt på arenan – föreläsningssalen – något som vädjade till den kvinnliga människan att ta sitt ansvar för samhället”.
Fogelstadgruppen De fem ledande kvinnorna på Fogelstad kallades för Fogelstadgruppen, men även för “Konstellationen”, efter ordet för himlakropparnas olika ställning till varandra, men som också kan åsyfta en grupp människor som strävar efter ett gemensamt mål med anledning att resultatet av gruppens samverkan blir större än summan av de enskilda insatserna. Konstellationen bestod av Elisabeth Tamm; godsägare och politiker; Kerstin Hesselgren, yrkesinspektris och politiker (kallades även "Kerstin den första", då hon var den första kvinnan att bli invald i riksdagens första kammare); Ada Nilsson, läkare, rösträttskämpe och sexualupplysare; Elin Wägner; journalist och författare som i sina böcker skildrade Fogelstadgruppens idéer och personligheter, och Honorine Hermelin, som kom att bli "besjälad pedagog" och rektor på skolan. Skolans styrelse bestod av dessa fem, samt av Ebba Holgersson, som var lärare i medborgarkunskap. Hon och Hermelin, lärare i historia, var de som mest frekvent föreläste på skolan.
Verksamhet Skolan erbjöd vår-, sommar- och höstkurser samt så kallade allmänt orienterande kurser. Vårkursen var något längre och mer praktiskt inriktad, den innehöll till exempel hemskötsel och hemarbete. Sommar- och höstkurserna var kortare och mer avancerade och för dessa var minimiåldern högre. Undervisningens två huvudämnen var för alla kurser “Historia och medborgarskap” och “Praktisk själskunskap med etik och hygien”. Även svenska ingick, med syftet att välläsning och muntlig framställning skulle stärka kvinnans självförtroende. På schemat fanns också körsång och gymnastik. miniatyr|Personal, tidigt 1900-tal. Föreläsningar var essentiella i undervisningen, och bara under åren 1924–1934 hölls drygt tre hundra föreläsningar av ett sjuttiotal föreläsare.
Gästföreläsare vid Kvinnliga medborgarskolan var bland annat Alf Ahlberg, Gerda Lundequist, Andrea Andreen, Harry Martinson, Elfrida Andrée, Moa Martinson, Natanael Beskow, Hagar Olsson, Elsa Björkman-Goldschmidt, Jeanna Oterdahl, Manda Björling, Fredrik Paasche, Elsa Brändström, Göta Rosén, Siri Derkert, Elsa Stenhammar, Emilia Fogelklou, Marika Stiernstedt, Vilhelm Grønbech, Herta Svensson, Ebba Holgersson, Signe Vessman, Aleksandra Kollontaj, Karolina Widerström och Mia Leche Löfgren.
Ämnena varierade, men ofta kretsade de kring “hygien” (vilket innefattade både samhällshygien och personlig hygien), allmänna rättsfrågor och lagstiftning, kvinnor och deras livsinsatser, jord- och skattefrågor, religion och psykologi eller personliga upplevelser.
Rollspel i låtsaskommunen Komtemåtta Både skrivande och talande var viktigt, och exempelvis kommunkunskap lärdes ut genom rollspel; i låtsaskommunen Komtemåtta (Kom te’ måtta). Alla kursdeltagare tilldelades här en varsin roll, som till exempel prosten Grolle eller pensionatägaren Angelika Rosenhane. Komtemåttas skapare Ebba Holgersson – lärare i medborgarskap – tog alltid rollen som förvaltare Erik Holgersson, och Hermelin Beate-Sophie Bergenstråle, excentrisk ägare av Boka gård. Komtemåtta låg i det fiktiva landskapet Söderbotten och var en typisk by, med kyrkan i mitten och kvarn, tegelbruk, sockenstuga och ålderdomshem runtom.
Det var inte lite arbete som lades ned i Komtemåtta; den hade förutom en husmodersförening, en idrottsförening och en nykterhetsloge också tidningen Komtemåttakuriren och tidskriften Långsikt och Närsyn. Man höll val när Sverige hade riksdagsval, och med detta tillkom en ambitiös valrörelse, trots att kursdeltagarnas tilldelade karaktärers partipolitiska åsikter inte alls alltid speglade deras egna.
Komtemåtta skattades högt av många kursdeltagare, varav en, Ruth Gustafson, har berättat om hur hon, nervös inför sitt jungfrutal i andra kammaren, nöp sig i armen och sa till sig själv: “Kom ihåg att det inte är du som ska prata nu! Det är prosten i Kom’ te måtta.”
Kursdeltagare miniatyr|Medborgarskolan, Fogelstad. Längst upp till höger: Barbro Lyckow, lärare nederst, tredje fr. vänster: Lisa Johansson från kraftstation i Fogelstad. Troligen Hagar Ohlson till höger om Honorine Hermelin. För inträde krävdes “att vara vid god hälsa och för vårkursen ha fyllt 20 år, för sommar- och höstkurserna 25 år”. 1935 gjordes alla kurserna lika långa och inträdeskraven för alla kurser ändrades till 20 år och god hälsa. Totalt gick cirka 2000 kvinnor från olika sociala grupper och olika geografiska områden på Fogelstad. Majoriteten kom från Stockholm med omnejd, från Södermanland och från Östergötland. Lärarinnor utgjorde den största delen av kursdeltagarna, därefter kom hemarbetande kvinnor och industriarbeterskor. För att kunna erbjuda platser även för de som inte hade ekonomiska medel att delta i en Fogelstadkurs kunde stipendium för en del av kursavgiften sökas. Pengarna i stipendiekassan donerades av fonder, organisationer och enskilda personer.
Författaren Moa Martinson, som gick vårkursen 1928, beskrev kvinnorna på Fogelstad i Tidevarvet: “[Här] samlas en liten skara kamrater – visserligen okända för varandra, men ändå kamrater. En är student – en fabriksarbeterska – arbetarhustru – arbetarmoder – skådespelerska – doktor etc. och allesammans lär vi av varandra. [...] Fogelstad skola har en uppgift att fylla som universiteten – att lära kvinnorna sluta upp med att vara världens vare sig lyxdjur eller lastdjur.”
Ideologi Det är svårt att knyta Fogelstadkvinnorna till en viss ideologi eller partipolitisk inriktning. För det första var Fogelstadkretsens gemensamma kultur muntlig och social snarare än skriftlig. Samtal, dialog och lyssnande prioriterades över att föra ned åsikter och konstateranden på papper, trots att gruppen bestod av flera författare. Förutom Elin Wägner var de heller inte feministiska teoretiker, utan aktivister, och kunde ändra sina åsikter under årens gång.
Kvinnliga Medborgarskolan var även partioberoende och det rådde till och med kritik mot den partipolitiska kulturen. Möjligtvis ansågs det extra passande för en kvinnlig skola att vara partioberoende; exempelvis menade Ebba Holgersson att: “kvinnor [ofta känner] ovilja mot att ansluta sig till ett parti. Detta kan bero på ovana men också vara en styrka." Bland andra Hermelin riktade kritik mot att partipolitiken medförde att många var mer respektfulla inför partierna än för själva frågorna. Hon framhåller i Tidevarvet att partidisciplin och solidaritet med parti och partiprogram begränsade människors möjlighet att följa sitt samvete vid politiska ställningstaganden. Moa Martinsson, som var elev på Fogelstad, vittnar 1928 i Tidevarvet om att saker som mänskligheten och orsaker till lidandet i världen var av intresse på skolan, och inte partier. Enligt Ada Nilsson skulle “skolans diskussion [...] vara fri, rättesnöret tolerans och villighet att förstå andra parters synpunkter”.
På många punkter skilde sig de ledande Fogelstadkvinnornas åsikter från varandra – det var idén om medborgarskapet som enade dem. Skolans roll skulle inte vara att lära ut en viss ideologi, och därför fokuserade man på att grundligt orientera deltagarna i politiska och samhälleliga frågor, med historisk kontext. Deltagarna övades även på att tänka självständigt och uppmanades att göra egna ställningstaganden och val. Skolan skulle vara avsiktslös och därför inte ge eleverna färdiga svar utan frågor att diskutera. Kursledare såväl som kursdeltagare grälade sinsemellan och deras åsikter spretade åt olika håll. Diskussionerna kunde sluta både i enighet och oenighet. Samtidigt delade de centrala figurerna bakom Fogelstad många åsikter.
Kvinnosaken