miniatyr|stående=1.3|Centralfigurerna Tor och Midgårdsormen i fontängruppen Tors fiske skapad av Anders Wissler och rest år 1903 på Mariatorget. miniatyr|stående=1.3|Maskrosbollen utanför Norra Latin invigdes 1998. Stockholms fontäner och dammar började anläggas i större omfattning efter 1900-talets början. Den första fontänen, även kallad springbrunnen, byggdes på 1690-talet i Kungsträdgården. På den tiden behärskade man inte tekniken att leda och pumpa vatten över längre sträckor och fontänen i Kungsträdgården slutade därför att fungera. Stadens äldsta fungerande fontän är Molins fontän (rest 1873), även den i Kungsträdgården.
Till tidiga fontänskulpturer hör Tors fiske (rest 1903) på nuvarande Mariatorget och brunnsfontänen på Österlånggatan (invigd i oktober 1912). Den senare fontänen utgör en del av skulpturen Sankt Göran och draken på Köpmantorget. Ett exempel på en typisk spegeldamm är den på Strömparterren, som anlades på 1930-talet. Står man på Norrbro och ser österut över Strömparterren speglar sig Carl Milles skulptur Solsångaren (rest 1926) i dammens vatten. I Stockholms kommun finns bara några få av Milles många vattenskulpturer, bland dem den kända Orfeusgruppen utanför Stockholms konserthus och Industrimonumentet utanför Kungliga Tekniska högskolan (KTH).
Inte alla fontänskulpturer uppskattades när de först uppfördes. Till exempel kritiserades Eldhs fontän från 1921 för sin "falliska karaktär" och Milles Industrimonumentet kallades bland annat soppskål, spottkopp och ful klump. En av stadens högsta fontäner tillkom i början av 1930-talet och skulle sätta en accent på stjärnplatsen Karlaplan. På 1930-talet skulle vattnet i parken även integreras i barnens lek med hjälp av en plaskdamm. I nästan varje nyanlagd park fanns en plaskdamm och äldre parker kompletterades med en sådan. Det var en medveten parkstrategi och en del av den så kallade Stockholmsstilen.
Efterkrigstidens nya centrumanläggningar smyckades ofta med fontäner och fontänskulpturer. Först ut var Årsta med Årsta centrum som stod klart 1953. Nästa var Vällingby centrum, invigt 1954. Torget och fontänen gav centrets biograf dess namn "Fontänen" (numera Filmstaden Vällingby). Farsta torg med Farstafontänen stod färdig 1960. Stockholms mest kända fontän är Sergelfontänen på Sergels torg, färdigställd 1968 tillsammans med första etappen av Norrmalmsregleringen. Till Stockholms nyare vattenkonst hör Vattentrappan och Fält, båda i Hammarby sjöstad och invigda år 2002 respektive 2003. För dagens fontäner används modern teknik – Fältets varierande vattenflöde styrs av en dator och Vattentrappan belyses på kvällar med hjälp av fiberoptik.
Bakgrund Fontäner hade ursprungligen en rent praktisk uppgift, nämligen att tillhandahålla dricks- och bruksvatten för allmänheten (jmf. Stockholms offentliga brunnar och pumpar). Förutom att tillhandahålla vatten har fontäner redan i antiken använts för utsmyckning av byggnader och trädgårdar. Innan det fanns kraftfulla pumpar matades fontänernas stråle av vatten med självtryck, vilket betydde att det krävdes en vattenkälla som låg högre än fontänstrålens högsta punkt. Det gav upphov till omfattande ingenjörsarbeten av så kallade fontänörer eller vattukonstnärer där hela floder kunde ledas om för att försörja förmögna personers vattenträdgårdar.Nationalencyklopedin om fontän. Ibland fungerade inte anläggningen tillfredsställande, som till exempel fontänen Kronan i Drottningholms slottspark som först 1961 sprutade sitt vatten så som det var tänkt 300 år tidigare.
Stockholms första kungliga fontän miniatyr|220px|Fontänen i Kungsträdgården, 1700. De första försöken med en fontän i Stockholm går tillbaka till 1600-talets slut. Tanken att anlägga en så kallad "vattenkonst" i Kungsträdgården hade väckts redan kring 1651 då trädgården skulle nyordnas av drottning Kristinas franske trädgårdsarkitekt. År 1694 påbörjades ett vattenledningsarbete som skulle förse en springbrunn i Kungsträdgården med vatten från sjön Träsket i nordöstra Stockholm, en sträcka på cirka två kilometer fågelvägen. Initiativet kom från den kunglige trädgårdsmästaren Johan Hårleman, som planerade och utförde anläggningen. Ledningen, som var Sveriges första fungerande, längre vattenledning, bestod av trärör (genomborrade stockar) med en inre diameter av 8 till 9 tum (cirka 20 centimeter). Vid gatuarbeten på bland annat Stureplan har man hittat rester av dessa enkla ledningar. De förvaras numera på Stockholms stadsmuseum.Vattenverket 100 år, minnesskrift, 1961, s. 15
Själva springbrunnen eller fontänen bestod enligt en inventarieförteckning från 1741 av en stor skruf eller språng af koppar med ungefär 170 pipor. Med "pipor" avses antagligen sprutmunstycken. Hur denna imponerande anordning såg ut och fungerade är oklart, men ett kopparstick i Sueciaverket från 1700 visar i alla fall en sprudlande fontän i Kungsträdgårdens mitt.Vattenverket 100 år, minnesskrift, 1961, s. 15 Dokument från tiden berättar dock om ständiga reparationer och grävningar för den långa ledningen från Träsket. Skarvarna höll inte tätt och frosten förstörde pumpstockarna. Man behärskade helt enkelt inte tekniken och klagomål från berörda boende uteblev inte.Vattenverket 100 år, minnesskrift, 1961, s. 15 Exakt när Stockholms första fontän slutade fungera för gott är oklart. Kungsträdgården var bara till för kungligheter och deras gäster. Först 1763 fick allmänheten tillträde till platsen och på 1790-talet anlades en stor oval gräsyta i parkens mitt, där fontänen hade funnits.Asker (1986), s. 40
Stockholms äldsta offentliga fontän miniatyr|220px|Molins fontän, svan-detalj. upright|left|miniatyr|Molins fontän i gips på Stockholmsutställningen 1866. Det skulle dröja till 1873 innan Stockholm fick sin nästa fontän. Det blev Molins fontän, som även den byggdes i Kungsträdgården. Den finns fortfarande på samma plats och är Stockholms äldsta fungerande fontän. Inför den stora Konst- och industriutställningen 1866 utförde Johan Peter Molin en fontänskulptur i gips. Skulpturen blev utställningens höjdpunkt och mycket omtyckt av allmänheten.
En insamling startades "till förmån för Molinska fontänens avgjutning i metall". Den 25 september 1873 avtäcktes fontänen. Den var gjuten i brons och matades med vatten från Stockholms första vattenverk; Skanstullsverket vid Årstaviken.
En del stockholmare tyckte att fontänen var ett lyxföremål. Söndags-Nisse menade den 5 augusti 1866 ironiskt Låt inte gjuta och uppställa den der fontainen! Det är en styggelse för både Gud och människor! Varningen gällde de lättklädda damerna på fontänens sockel.Stockholmskällan: Bildskämt om Molins fontän i samband med Stockholmsutställningen 1866 i Söndags-Nisse – Illustreradt Veckoblad för Skämt, Humor och Satir, nr 32, den 5 augusti 1866. För att blidka kritiken skapade Molin sex svanar på skulpturens nedre del. Ur svanarnas näbbar kunde allmänheten hämta dricksvatten. Molins fontän står än idag omgiven av de fontänpilar som planterades vid invigningen 1873.Skulptur Stockholm: Molins fontän. Det var även Molins fontän som gav det svenska namnet fontänpil (Salix × pendulina).Edlund (2007), s. 188
Tidiga fontäner och fontänskulpturer miniatyr|220px|Invigningen av "Sankt Göran och draken", oktober 1912. upright|left|miniatyr|Skulptören Anders Wissler med en figur ur "Tors fiske", 1902/1903.
miniatyr|220px|Karlaplans fontändamm, 1944. 220px|miniatyr|"Näcken" i Stadshusparken, 1935. Uppsättning av fontäner, fontänskulpturer och dammar hänger intimt samman med utvecklingen av Stockholms parker. Många parker anlades kring sekelskiftet 1900. Vid upprättandet av Lindhagenplanen år 1876, gjordes det till regel att (med några få undantag) låta alla stadens obebyggda bergshöjder reserveras för parkanläggningar och planeringar. Exempel på sådana bergstrakter som började iordningställas under 1880-talen var Kronobergsparken, Vanadislunden, Tegnérlunden, Tantolunden och Vita bergen. Ingen av dem hade någon form av vattenspel.Blom 1940, s. 14
Till de tidiga parker som smyckades med fontänskulpturer hör Mariatorget (dåvarande Adolf Fredriks torg). Här invigdes 1903 Anders Wisslers bronsfontän Tors fiske, ett nationalromantiskt arrangemang som illustrerar det dramatiska ögonblicket då Tor har fångat Midgårdsormen och Tor höjer sin hammare Mjölner för att slå ihjäl ormen. Centralfiguren flankeras av två vattensprutande urtidsödlor.Skulptur Stockholm: Tors fiske.
Morgonbad av Anders Zorn visades vid konstutställningen i Venedig och installerades i juni 1909 i Zorngårdens trädgård i Mora.Zorns liv 1906-1913. Ett tredje exemplar fanns på Konstindustriutställningen 1909 i Stockholm. Året därpå uppsattes detta exemplar i Rosenbadsparken i Stockholm. Den ursprungliga titeln på skulpturen var Svampen men den döptes senare om till Morgonbad. Zorns unga kvinna i morgonbadet är en meter hög och tillverkad i brons. Hon pressar händerna kring en svamp och står i ett av en pelare upphöjt näckrosblad. Vattnet sprutar i små fontäner från svampen, rinner över kvinnans nakna kropp ner i näckrosbladet och därifrån vidare till fontänbassängen. Zorn berättade själv om tillkomsten av fontänskulpturen i boken Skulptören Anders Zorn: "Det var 1908 som min hustru hade bett mig få göra en cementbrunn att vattna ifrån. Så rann det mig i sinnet varför ej göra en av porfyr […] Det kunde bli vackert och varför inte göra en fontän samtidigt. Vatten hade vi och bra tryck och vad vore lämpligare än en flicka med svamp som hon pressade så det silade mellan fingrarna […] Samma dag griper jag mig an uppgiften. Modellerna var tre systrar Mjöberg, vad som fattades den ena fanns hos den andra…".Zorngården - ett konstnärshem (1990), s. 28–29.
En annan tidig fontänskulptur i nationalromantisk stil finns på Österlånggatan i höjd med Brunnsgränd. Brunnsfontänen är en del av skulpturen Sankt Göran och draken på Köpmantorget som invigdes i oktober 1912. Fontänbrunnen är utformad med tre medeltida stadsportar genom vilka vatten rinner ner i fontänbassängen. Arrangemanget symboliserar de tre strömmarna som först omgärdade Gamla Stan och skall påminna om den offentliga brunnen som vid 1400-talets mitt låg vid dåvarande Fiskartorget.Stockholms gatunamn (1986), s. 38 Bortsett från Stockholms slotts två fontäner på östra gaveln (formgivna som mindre vattenfall) är Sankt Görans brunn den enda fontänen i Gamla stan.
Justitiabrunnen i Rådhusparken utanför Stockholms rådhus sattes upp 1917 och hade utformats av rådhusarkitekten Carl Westman och skulptören Gustaf Sandberg. Skulpturen som föreställer Justitia på ett jordklot hållande ett svärd och balansvåg göts vid Meyers konstgjuteri.Meyers konstgjuteri
Inte alla skulpturer fann nåd hos samtiden, exempelvis den av Carl Eldh i hörnet Grev Turegatan/Birger Jarlsgatan på Östermalm, som restes 1921 och bär hans namn, Eldhs fontän. Gruppen var från början placerad i ett stort runt brunnskar som 1923 ersattes med ett oktogonalt podium efter klagomål på vattenstänk. Verket var omstritt och debatten kring dess "falliska karaktär" gick het. Eldh själv menade att verket skulle avbilda "en ljus idyll" och kände sig mycket missförstådd och ledsen över att skulpturen inte uppskattades.Skulptur Stockholm om "Eldhs fontän". Fontänen blev Eldhs mest omstridda verk jämte de nakna statyerna i Stadshusträdgården. Själv ansåg konstnären det vara ett av hans bästa alster.Carl Eldh: Arbetarrörelsens främste skulptör. Inte heller Carl Milles fontänskulptur Industrimonumentet (skapat mellan 1909 och 1926) utanför KTH gillades (se avsnitt Carl Milles fontänskulpturer i Stockholm).
Andra tidiga fontänskulpturer (i urval): Fontändamm, Aspudden (1912), skapad av Albin Brag. Vesslan, Kungsholmstorg (1912), skapad av Otto Strandman. Triton på delfin, Centralbadsparken (1923), skapad av Greta Klemming.