miniatyr|Ung Vänster och vänsterpartiet demonstrerar på första maj i Helsingborg 2012. Ung Vänster är Vänsterpartiets ungdomsförbund. Förbundet har sina rötter i Socialdemokratiska Ungdomsförbundet som bildades 1903. Efter splittring och namnbyte kallades det bland annat Sveriges kommunistiska ungdomsförbund. Den nuvarande organisationen bildades formellt 1970 som Kommunistisk Ungdom (KU) sedan den tidigare organisationen Vänsterns Ungdomsförbund (VUF) brutit med moderorganisationen och bildat Marxist-Leninistiska Kampförbundet (MLK). Nuvarande namn antogs 1991.
Förbundet beskriver sin ideologi som socialism och feminism. Utifrån marxistiska och feministiska teorier arbetar förbundet för ett demokratiskt, socialistiskt samhälle. Man menar att det förutsätter en förändring av samhället i grunden, det vill säga avskaffandet av kapitalismen och könsmaktsordningen. De kallar sig själva ett revolutionärt ungdomsförbund och anser att det inte räcker att förändra samhället med reformer utan att det måste ske en genomgripande förändring. Denna omvandling måste enligt dem ske med folkmajoritetens stöd och bekräftas i allmänna val.
Historia
Socialdemokraternas ungdomsförbund
Förbundets föregångare grundades ursprungligen 1903 under namnet Socialdemokratiska Ungdomsförbundet (SDUF) som ungdomsförbund till Socialdemokratiska arbetarpartiet. Anledningen till att förbundet bildades var att man ville ta avstånd från de anarkistiska tendenserna i Socialistiska Ungdomsförbundet (Ungsocialisterna), som också sågs som ett ungdomsförbund till socialdemokraterna. Partiet gav det nya förbundet sitt moraliska stöd, men väntade med att ge det ekonomiskt stöd. Redan 1 maj samma år började förbundet ge ut tidningen Fram och förbundet hade då drygt 800 medlemmar.
miniatyr|SDUF:s första kongress 1905
År 1905 hölls förbundets första partikongress i Stockholms Folkets hus. Då hade förbundet 5 000 medlemmar och 89 klubbar från Malmö i söder till Kiruna i norr. Vissa uppgifter anger 7 000 medlemmar och 150 klubbar, vilket kan bero på att dessa ännu inte var anslutna till förbundet. Frams upplaga låg på 20 000 ex. Den största frågan under kongressen var Unionskrisen, där förbundet starkt opponerade sig mot högerns krav på att med vapen tvinga Norge till underkastelse. Förbundet släppte ett uttalande med rubriken "Ner med Vapnen!" där man argumenterade för att arbetarna är redo att tillgripa storstrejk för att förhindra ett krig. Zeth Höglund dömdes som ansvarig utgivare till sex månaders fängelse.
År 1908 beslöt styrelsen att Fram skulle bli veckotidning och flyttas från Malmö till Stockholm. Beslutet möttes dock av kritik från medlemmarna, särskilt från Per Albin Hansson som i Skåne dominerade Fram. När det beslutades att kongressen skulle ta upp frågan istället startade Stockholmsklubbarna med Zeth Höglund i spetsen tidningen Stormklockan.
År 1917 bröt hela ungdomsförbundet och vänsterdelen av Socialdemokratiska arbetarpartiet med partiet eftersom man efter medlemsomröstning inte gick med på partiledningens ultimatum att vara "redo att vid alla tillfällen främja partiets verksamhet i full överensstämmelse med av partiet och dess underavdelningar fattade beslut", eftersom man upplevde att detta syftade till att tysta oppositionen inom partiet. Man valde att kalla beslutet för munkorgsstadgan. Man var oense bland annat om synen på första världskriget, där ungdomsförbundet gick ut med en skarp antimilitaristisk propaganda under parollen "inte en man - inte ett öre till militarismen". Socialdemokraternas utbrytande ungdomsförbund och vänsterfalang bildade partiet Sverges Socialdemokratiska Vänsterparti (SSV), som i dag heter Vänsterpartiet. Samma år bildades Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) som nytt ungdomsförbund åt det socialdemokratiska partiet.
Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund När partiet 1921 anslöt sig till Komintern bytte partiet namn till Sveriges kommunistiska parti (SKP) och ungdomsförbundet bytte namn till Sveriges kommunistiska ungdomsförbund (SKU). De som inte gick med på namnbytet och andra förändringar, som starkare kontroll över partiet från Komintern blev automatiskt uteslutna ur partiet. En liknande splittring drabbade även ungdomsförbundet, och många medlemmar försvann till moderpartiet för att fylla luckorna de uteslutna lämnade efter sig.
Splittringar och direktiv från Moskva Förbundets antimilitarism fick stå tillbaka då Komintern såg det som nödvändigt för att krossa kapitalismen. Förbundet var berett att göra vad som helst för att stötta vad förbundet då betraktade som socialismens stora landvinning: Sovjetunionen.
År 1929 kom den största splittringen i partiets historia då Karl Kilbom och större delen av medlemmarna uteslöts av Komintern, och flera medlemmar lämnade partiet. Karl Kilbom bildade tillsammans med Nils Flyg Socialistiska partiet vilket senare kom att utvecklas till ett nazistparti, dock ej under Kilbom, som anslöt sig till Socialdemokraterna.
SKU drabbades även av splittringarna 1924 och 1929. Många av medlemmarna försvann efter ett tag till SSU, men efter splittringen 1929 fanns det under hela 30-talet två jämnstarka ungdomsförbund till respektive kommunistiskt parti. I början av 20-talet hade SKU haft kring 20 000 medlemmar, 1931 hade förbundet endast 4 083, medan SSU hade 64 000.
Ungdomsförbundet deltog i manifestationerna kring strejken i Ådalen 1931. Fem arbetare sköts till döds av militär och fem skadades. Två av de dödade var medlemmar i SKU, Eira Söderberg, 20 och Evert Nygren, 21.
Under hela 1920-talet och början av 1930-talet drev ungdomsförbundet en hård vänsterlinje, begreppet "klass mot klass" användes flitigt. Socialdemokraterna sågs som klassförrädare, och hade öknamnet socialfascister. Förbundet såg deras samarbete med liberalerna som ett svek mot arbetarklassen, och att inget socialistiskt samhälle någonsin skulle kunna nås på borgarnas villkor. Det kan förklaras med direktiv från Komintern, men även av att motsättningarna i samhället överlag var väldigt stora på 1920-talet.
Ungdomsförbundet var med och etablerade volleybollen i Sverige i mitten av 1930-talet. De gav bland annat ut den första regelboken i Sverige.SVBF: Volleybollens historia
Spanska inbördeskriget och kampen mot fascismen Klass mot klassretoriken försvårade samarbetet med andra vänsterorganisationer. 1935 började förbundet släppa sin skarpa klassretorik för folkfrontspolitik liksom kommunistiska ungdomsrörelser runtom i Europa. Förbundet ansåg att fascismen måste stoppas med breda folkorganisationer och närmanden gjordes med till exempel SSU för att tillsammans bekämpa de nya motståndarna. Efter 1935 drev både partiet och ungdomsförbundet en mjukare linje gentemot socialdemokraterna, och fokuserade istället på att stoppa fascismen och kritisera eftergiftspolitiken gentemot Adolf Hitler.
År 1936 bröt det spanska inbördeskriget och ett stort antal svenska kommunister, syndikalister (anarkister) och socialdemokrater - tillsammans runt sexhundra - reste till Spanien för att försvara den spanska republiken mot de fascistiska upprorsmakarna. Detta trots att straffet i Sverige för att resa dit var upp till sex månader i fängelse. En majoritet av dessa Spanienfrivilliga var medlemmar i SKU och många återvände aldrig till Sverige.
Sovjet ingick Molotov–Ribbentrop-pakten år 1939 och förbundet kritiserade inte Sovjet, de positiva rapporterna därifrån använde förbundet som argument för kommunismen. När andra världskriget startade drev förbundet en fredslinje där man såg Sovjet som den enda kraften i Europa som verkade för fred. Sovjets anfall mot Polen och de Baltiska staterna stöttades av förbundet och kriget mellan Tyskland och England-Frankrike såg förbundet som krig mellan imperialistiska stater.
Förbundet under andra världskriget Om Sovjets agerande under krigets första månader ställde till bryderi för förbundet, var det ingenting jämfört med när vinterkriget startade med ett sovjetiskt angrepp. I Sverige hävdade många att "Finlands sak är vår", och att Sverige borde gå in i kriget på Finlands sida. Att i det läget argumentera för Sovjets angrepp var näst intill politiskt självmord. Förbundet försökte dock, men drabbades av stora motgångar. Transportförbud lades på alla tidningar med kommunistisk koppling och många i förbundet tvingades utföra militärtjänst i arbetsläger. Den 3 mars 1940 överlevde förbundets ordförande Filip Forsberg ett attentat mot Norrskensflamman. Fem personer omkom, varav två var barn. Sammanlagt dömdes sex personer för dådet, men efter fem år är alla åter på fri fot.
Allt eftersom krigslyckan vände för Sovjet framstod kommunismen som mer framgångsrik och det faktum att Sovjet var allierat med Kina, USA och Storbritannien i kriget mot Tyskland, ledde till att kommunisterna fick mer sympatier i Sverige. Förbundets önskan om enhetsfront mot fascismen och för Sveriges nationella frihet fick allt mer gehör. 1943 avvecklas Komintern och plötsligt fick Europas kommunistpartier möjlighet att utforma sina egna partiprogram. SKP hade framgång i valet 1944 och förbundets medlemsantal ökade från 4 461 medlemmar 1942 till 13 208 medlemmar 1945.
Förbundet ställde sig bakom socialdemokraternas efterkrigsprogram och formulerade ungdomens fyra rättigheter: rätt till arbete, rätt till utbildning, rätt till egen bostad och rätt till fritid, nöje och förströelse.
Sovjetunionens upprättande av Moskvatrogna diktaturer i Europa efter krigsslutet utgjorde en belastning för kommunister i Sverige och ungdomsförbundets stöd åt Sovjetunionens politik gjorde att de blev hårt kritiserade i Sverige.
Försök att bredda organisationen Fredsarbetet var i fokus i den kommunistiska rörelsen, och SKP och SKU tog tidigt ställning mot svenska atomvapen, i ett läge då socialdemokraternas ledning och borgarna var för. Man samlade 312 719 namnunderskrifter mot svenska atomvapen 1950, men trots det sågs det som en motgång. I Finland hade man samlat in dubbelt så många.
Demokratisk ungdom Förbundet ville fortsätta med sin enhetsfrontstaktik efter kriget, klass mot klassretoriken från 1930-talet var nu som bortblåst. Dessutom tyckte man att SKP fortfarande var för Moskvastyrt, så man ville starta en bred organisation som kunde organisera alla arbetarungdomar, inte bara kommunister. Därför startades Demokratisk Ungdom (DU) 1952 som en partipolitiskt och religiöst obunden organisation som skulle existera som en bred organisation för alla ungdomar. Men kopplingarna till SKU var uppenbara, och på de flesta platser försvann nästan all SKU-verksamhet till förmån för DU.
Men DU vann inget förtroende hos de flesta ungdomar, på grund av kopplingarna till SKU. SSU:s tidskrift Frihet varnade sina medlemmar för att gå med i DU, i en rubrik stod det: "DU-klubbar - Nytt kommunisttrick!".
Fokus i verksamheten låg mycket på olika fritidsaktiviteter för ungdomar. Man höll mycket på solidaritet med andra länder, och åkte på DUV:s (Demokratisk Ungdoms Världsfederation) världsungdomsfestivaler. Krav man drev i Sverige var lika lön för kvinnor och män, byggande av bostäder, stöd till idrotten och andra fritidsaktiviteter och lika rätt till utbildning. Man kritiserade nynazismen och kolonialismen, och var tidigt ute som ett antirasistiskt förbund som kritiserade diskrimineringen av romer och samer.