förebrå ()
czasownik przechodni (1.1) robić wyrzuty, wyrzucać, zarzucać, obwiniać czasownik zwrotny förebrå sig (2.1) wyrzucać sobie, zarzucać sobie, żałować
(1-2) att förebrå, förebrår, förebrådde, förebrått, förebrå!, pres. part. förebrående, perf. part. förebrådd
(1.1) förebrå någon (för) något → zarzucać komuś coś (2.1) förebrå sig (för) något → wyrzucać sobie coś
(2.1) ha ingenting att förebrå sig → nie mieć sobie nic do zarzucenia
(1.1) klandra, tillrättavisa, beskylla, anklaga (2.1) ångra
förebråelse, förebrående förebrående
→ przed- + obwiniać